Det här med att vara mamma…

God morgon bloggisar! Ibland fastnar jag i djup-tanke-träsket och igår kväll/natt var en sån stund. Då kan jag ligga och fundera på livet och världsliga ting. Igår var ämnet det här med att vara mamma. Vad annorlunda livet blir när man blir mamma. Den där ständiga oron man har från dagen då de föds och säkert kommer ha tills man dör.

Jag kan ibland känna mig som världens sämsta mamma som jobbar så mycket och när man ser dem stå i fönstret på förskolan och vinka får man ibland en klump i magen. Tänk att förskolepersonalen får följa dem mer än vad jag får. Barnen får ju mycket av sin uppfostran på förskolan just och det händer säkert en massa där som man aldrig får reda på. Det känns lite jobbigt ibland.

Jag försöker ta igen tiden när vi är lediga och vara med dem så mycket jag bara kan men ibland har man ju andra saker inplanerade. Jag är sådär att jag får jättedåligt samvete om jag ska iväg på fest eller liknande utan barnen. Då känner jag mig hemsk men samtidigt måste man väl få lite egentid också så det blir knas i tankegångarna.

Mina barn är väldigt mammiga och det har alltid varit så. Där kan jag också känna ibland att T måste ju känna sig riktigt utanför. Det kan inte vara helt lätt för honom när barnen gallskriker om inte jag borstar tänderna, klär på dem, hjälper dem o s v. När jag ska bort är det alltid mycket tårar och tröst men när han åker bort märker de det knappt. Det är helt hemskt och säkert har jag stor skuld i att det är så för jag har ju alltid haft dem.

Jag tror det finns ett band mellan en mamma och ett barn som aldrig går att få mellan pappan och barnen. Man har ju trots allt (i de flesta fall) burit barnet inom sig, ammat och oftast är det nog mamman som är hemma mesta delen av föräldraledigheten. I vårt fall i a f då T inte var hemma mycket alls. 1 månad med Emilia och ingenting med Felix.

Men hur gör man för att inte tappa bort sig själv i rollen som mamma? Det funderar jag på ibland. Jag satsar hela mitt liv på mina barn (förrutom alla måsten som jobb, städning, matlagning och sånt som man inte kommer ifrån). Har alltid ända sedan de var små haft dem med när jag ska göra något. Allt från storhandling till jobbintervjuer, till fester, till tandläkarbesök,till kontorsfester och det har aldrig varit några problem. De är vana att vara med överallt.

Ibland känner man dock bara att nu orkar jag inte vara den där supermamman. Jag vill bara få vara ensam! Så känner jag ibland och det gör också ont och ger dåligt samvete för då känner jag mig som en dålig mamma….

Mycket svammel såhär i ottan men ville bara skriva av mig lite av mina tankar. Hur har ni det? Lyckas ni kombinera mammarollen med att få vara er själva ibland? Får ni det där dåliga samvetet någon gång?

Dagens idag blev Odd Molly Wunder underdress i grey, Odd Molly Patchwork wrap tunic i apricot (båda strlk 1), jeans H&M och skor Swedish Hasbeens for H&M.

♥ Puss & Kram ♥

/Vivvi