God kväll! Jag skrev ju tidigare att jag skulle göra ett litet inlägg om min älskade Nicodemus eller Jamo som vi kallade honom som gick bort hastigt i akut urinsten för precis ett år sedan idag. Jag hade varit på kurs och när jag kom hem låg han bara och var jättedålig. T körde in honom till Strömsholms djursjukhus men han gick inte att rädda. De ringde på natten och sa att han somnat in. Det är ju så med djur att de kan ju inte säga till när de är dåliga utan det går ofta för långt innan man märker något. Men skulden har legat över mig ändå i ett år nu. Tänk om jag inte varit borta! Tänk om jag bara fattat….:-( Och värst av allt. Jag fick inte säga farväl. Jag satt inte och höll hans tass när han dog. Han dog ensam mitt i natten på ett kallt djursjukhus.
Nu har det gått ett år och den värsta och tyngsta sorgen har lagt sig och vi fick ju en ny liten familjemedlem under året också för kissen som blev kvar var sååå ensam och även för vår skull. Att få någon att ta hand om och lägga kraft på istället för att gräva ner sig i sorg och skuld. Lille Marlow har därför hjälpt till i sorgen och vi har ju också kvar Hobbe som också är världens goaste.
Men det var något speciellt med Jamo. Han var mitt allra första husdjur och vi hade ett band som man inte tror kan finnas mellan människa och en katt. Han gick ut och gick med mig, han tröstade mig när jag var ledsen, han fanns alltid för mig och såg man in i hans ögon fanns en klokhet som jag inte trodde kunde finnas hos ett djur.
Usch, nu storbölar jag så jag kan inte skriva så mycket mer och ni orkar väl inte läsa mer heller så jag sätter punkt här. Hade velat visa lite bilder när han var kattunge men mitt gamla ex tog alla kort så jag har tyvärr inga. Måste nog ta mig i kragen och ringa honom och be att få ta kopior…
Har dock ett album med fotofrafbilder tagna av fotograf Jan Storm som är helt fantastisk…Här nedan har jag tagit kort på förstoringen jag har på väggen
Felix sa något så klokt när han hade dött och jag var helt knäckt. Nu är Jamo en stjärna på himlen som blinkar åt oss mamma. Så varje gång jag tittar upp på stjärnorna tänker jag på min älskade katt, mitt barn, min kärlek under 12 år.
Naaaa fy :-( Tänker på min snutta som vi haft i 10 år snart. Vill inte ens tänka tanken på hur man kommer må när den dagen kommer.
SvaraRaderakram till dig <3
Kram på dig!!!
SvaraRaderaoch ett stort hjärta..du är så fin
Nu fick du mig att fälla en tår. Det tar verkligen hårt på en när det gäller husdjur. Kram till dig idag vännen!
SvaraRaderaÅå kramar till dig. Det är hur svårt som helst att förlora ett husdjur.
SvaraRaderaKram
Det ar bara sa hemskt nar det dags alltsa...usch och fy. Vad fin han var. stor kram till dej
SvaraRaderaNu fäller jag en liten tår, du har skrivit så fint! Det är tufft att förlora ett husdjur. Men vilken bra kommentar från Felix!
SvaraRaderaKramar
Tack snälla ni! Det enda jag kan säga, filade länge på det där inlägget och har jättesvårt att läsa det själv :-(
SvaraRaderaKram fina ni
/Vivvi