VivanDivan

VivanDivan

måndag 23 juli 2012

Att älska sina små så det gör ont…

Halloj bloggisar! Idag har vi varit ute och grejat igen och ännu ett rum är utrivet och golv utslängt. Blev dock idag lite ledsen när vi hörde av ett par vänner som är på semester och när våra små är så oerhört duktiga och bara flyter med ute på gården och roar sig så fint när vi håller på och jobbar. De får ingen riktig semester den här sommaren förrutom den där veckan i sommarstugan (som i o f inte är fy skam) men ändå. Hade velat ge dem lite mer än vad vi har tid med just nu. Vi har insett att om vi ska kunna flytta in i ett beboeligt hus i slutet av september så måste vi greja nu varenda dag i stort sett under semestern för snart börjar vi ju jobba och då hinner man inte lika mycket. Detta innebär: no Kolmården och inget annat heller i semesterväg för hela familjen. Ts stora dotter får i a f åka till Cypern en vecka nu med sin mamma men Emilia och Felix får bara den där veckan uppe i sommarstugan plus att jag lovat dem en tripp till ett lekland i Västerås och parken Zoo i Eskilstuna en dag men det känns så klent och det kändes riktigt jobbigt idag….:-( De är ju så himla duktiga och klagar inte en enda gång på att de får roa sig själva ute på gården. Inte en enda gång….

Och då tänker jag bara på att jag älskar dem sååå mycket att det värker i bröstet på mig. Mina underbara barn som jag är sååå lycklig att få ha i mitt liv. De betyder verkligen allt…

DSC_0158

Bilden ovan är tagen på Rhodos för två somrar sen och jag tycker den är sååå himla fin. Mina underbara ungar som just nu ligger här bredvid mig i soffan och är verkligen mitt liv, min luft jag andas, min energi, min glädje och mitt allt…

Jag är så lycklig att jag har er mina små…

♥ Puss & Kram ♥

/Vivvi

7 kommentarer:

  1. Ha inte dåligt samvete. Dom får ju vara med er hela dagarna och springa runt där ute på gården, dom har säkert superkul. Tänk när vi var små, inte hittade man på lika mycket som nu, men man har ändå härliga minnen. Nej nej, lägg ner dom där funderingarna och tänk vilken tur dom har istället...
    Huset kommer bli superfint tror jag :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, de verkar ju inte lida direkt men ibland kommer ju tankarna ändå att man liksom inte ägnar sig åt just dem :-)

      Kram
      /Vivvi

      Radera
  2. Men åh vad jag kan bli trött på detta tänk som är nu för tiden, jag tänker iofs likadant men men....Klart att barnen inte lider för att de inte får åka iväg på en "riktig" semester ett år.
    Jag har jobbat nästan hela sommaren och min man har varit hemma med barnen och passat på att greja med huset så våra barn har inte heller haft en toppenrolig sommar men jag tror inte att de dör av det.
    Tvärtom så tror jag nog att de är glada bara de får vara med sina föräldrar utan tider att passa och bara vara!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har nog helt rätt och jag håller med dig. Har liksom blivit helt konstigt hur det är nu med all press att göra saker hela tiden. Men ibland kan man inte låta bli att tänka att man ju hellre skulle vilja vara med barnen hela tiden på semestern då man ju resten av året jobbar hela dagarna. Då vill man ju inte jobba på semestern heller...mer så jag menar tror jag...

      Kram
      /Vivvi

      Radera
  3. Hej alla barn har inte förmånen att åka utomlands ,man kan ha det av slappnat och mysigt att bara vara hemma slippa väckarklocka mm.Du skriver mina barn du menar väl era barn.Ha det bra i nya huset det blir nog jätte fint.Mvh Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det är jag ju förstås medveten om och vi åker ju inte heller utomlands. Inte riktigt så jag menade utan mer att man inte ägnar sig åt dem så mycket på semestern som man kanske velat istället för att jobba och slita hela semestern. Det gör man ju ändå resten av året liksom. Och självklart menar jag VÅRA barn :-) Lite fel blir det ibland när man skriver :)

      Kram
      /Vivvi

      Radera
  4. Men en sån fin kärleksförklaring från en omtänksam mamma har de det säkert jättebra. Är nog lite nytt och spännande med huset också. Men visst, jag känner igen skuldkänslorna.

    Kram Lena

    SvaraRadera

Tack gulliga du för din kommentar. Den är guld värld och du är värdefull...Många kramar