Imorse ringde telefonen och jag kände liksom på mig vad det gällde. Min fina mormor somnade in inatt…
Fick frågan om jag ville åka dit och se henne och egentligen kanske jag hade velat det men jag stod över. Gjorde jag fel? Skulle jag åkt dit? Varför var jag inte där igår? Kände hon att jag var där i förrgår? Sade jag ordentligt farväl? Många funderingar men jag är glad att hon äntligen fick frid. Hon har i många år varit sjuk i Altzheimers och sista året har hon knappt känt igen oss. På slutet klarade hon inte något själv och vad är det för liv. Knappast värdigt. Jag tror att hon nu har det sååå himla mycket bättre tillsammans med morfar igen. Jag väljer att tänka så för att det ska bli lite lättare. Jag ska minnas min barndoms somrar hemma hos mormor och morfar i deras jättehus med sjötomt och det fina lilla lusthuset och hundarna. Jag ska minnas hennes smittande skratt. Jag ska minnas de små russinpaketen man alltid fick och när man sovit över fick man världens godaste frukost med fil och Start. Det var bara hos mormor det….Jag ska minnas vilken stål-kvinna hon var som jobbade i den egna firman tills hon var långt över 70. Jag ska minnas allt det vackra med min fina fina mormor.
Together again…Ebba & Rolf…forever
Jag kommer sakna dig mormor men vi ses igen
♥
♥ Puss & Kram ♥
/Vivvi
Vilka fina foton....minnen.....
SvaraRaderaKram Titti
*kärlek*
SvaraRaderakram
stor kram! Nilla
SvaraRaderaJag tror inte det finns rätt och fel. Jag tror du valde rätt för dig. Att åka efter döden är inte rätt för mig. Jag gjorde det med morfar, men det var inte min morfar som låg där om du förstår vad jag menar? Med mormor valde jag att inte åka. Du gör dock rätt som väljer att komma ihåg alla goda minnen.
SvaraRaderaBeklagar sorgen fina Vivvi, hon kommer alltid att finnas med dig.
Kram
Så fina de var, din mormor och morfar! Ta med dig de fina minnena vidare. Tror du gjorde riktigt som inte såg henne, det hade inte varit din mormor.
SvaraRaderaTänker på dig, och skickar en bamsekram härifrån!
Kramar
Vilka fina bilder! Skönt att du kan fokusera på de ljusa minnena från henne som hon var förut. STOR kram!
SvaraRaderaÅh sorgsamt! Men minnena är ju de som överlever det mesta och din mormor verkar ha haft ett rikt liv. DEN sjukdomen är hemsk, och när den inträffar tidigt. Du ska inte ha dåligt samvete för att du inte åkte dit tycker jag, det är ju helt ok ändå att sörja och minnas. KRAM Milla
SvaraRaderaVilken fantastisk kvinna!!! Förstår var du får din skönhet ifrån! Hon lever genom dig! KRAM
SvaraRaderaStor kram från mig! Jag valde att inte åka och titta på mamma,hon gick bort väldigt plötsligt. Och det ångrar jag inte idag. Jag ville minnas henne som hon var när hon levde. Finns inga rätt eller fel. Du är lik din vackra mormor :) En stor kram till!
SvaraRaderaÅh, så sørgeligt... men så smukt du skriver...
SvaraRaderaJeg tror du har gjort det rigtige. Det er ikke fysisk vi siger farvel - men i tankerne.
Så mange gode minder du har og så fine billeder.
Stort kram herfra :)
Jag beklagar sorgen......
SvaraRaderaVad fina dom var din mormor och morfar! Du påminner en del om henne tycker jag:) Kram
Hon verkar ha varit vacker på alla sätt, din mormor! Tycker att du är lite lik henne till utseende, eller?
SvaraRaderaKram
Så underbart fint du beskriver dina minnen och dina känslor för din mormor! Min mormor har varit borta i över 20 år nu, men finns ju ändå med oss! Så länge vi minns finns de kvar!!!
SvaraRaderaStyrkekram!!!
Åhhh så tråkigt men samtidigt en befrielse för henne på något sätt.
SvaraRaderaHar ju jobbat många år med dementa och jag kan hålla med dig om att det livet inte är värdigt när det gått så långt att de inte känner igen sina nära och kära eller vet om det är morgon eller kväll.
Många kramar!
ÅÅåå så vacker hon var och så fint du skriver. Jag gick in till mamma när hon dött men sprang snabbt ut igen, var ju inte min mamma längre. Finns nog inga rätt eller fel man måste känna efter själv vad som känns bäst.
SvaraRaderaKram/
Berit
Hej!
SvaraRaderaDu beskriver din mormor oändligt vackert.
Vilket fint fotografi på din mormor och morfar, det är någonting som är fascinerande med fotografier, de fryser ett litet ögonblick av evigheten, hjälper oss att minnas våra nära och älskade.
Kramar till dig från Eva