VivanDivan

VivanDivan

fredag 13 december 2013

Jag minns Lucia 1994

Idag vill jag gå tillbaka ett antal år i tiden. Närmare bestämt 19 år till december och Lucia 1994. Jag var 19 år och gick första terminen på högskolan. Min kära mamma var luciakandidat i stan när hon var ung och hennes önskan har alltid varit att någon av hennes döttrar också skulle bli det och just det här året 1994 skickade hon in bilder på mig och tänk vad förvånad jag blev när de ringde och sa att jag tillsammans med sex andra blivit utvald till årets luciakandidat i orten. Kände mig lite skeptisk först för jag tyckte inte det var min grej men idag minns jag den tiden med värme. Lite nervöst förstås att ha sin bild i tidningen varje morgon och i skyltfönster på stan och spänt vem som skulle bli vald till Lucia av oss sju. Nu spelade det inte så stor roll tyckte jag för det var kul att bara vara med. Verkligen ett minne för livet. Nu blev jag ju inte vald till Lucia heller så jag vet inte hur det hade känts men jag var lika glad för det och hon som vann var verkligen värd det. Sååå fin och duktig att sjunga så det vart helt rätt tycker jag :-)

Men vad innebar allt det här då? Jo, det var det som var det fantastiska i kråksången…eller skönsången hoppas jag det blev efter ett antal timmars övande. Vi gjorde sedan närmare 40 framträdanden om jag inte minns fel. Allt ifrån Odd Fellow, Stadshotellet, kommunhuset, kyrkan till ålderdomshem och sjukhus. Och det var nog det bästa av allt. Att se alla äldre och sjuka människor som verkligen uppskattade vår sång. Flera grät och var så lyckliga och så mycket värme och kärlek jag kände under den tiden har jag nog aldrig fått uppleva igen tror jag från sååå många människor. Sånt kan man leva på länge och idag minns jag detta med just den värme och kärlek som jag tycker att julen handlar om. Jag är sååå glad att jag fick chansen att vara med och tacksam mot min mor som skickade in min bild….

…som ni väl förstås vill se också he he… So, here you go…

lucia

En av sångerna vi sjöng var allra första gången jag hörde då och när jag hör den minns jag än idag min jul 1994 när jag var luciakandiat.

Lyssna och njut av Tommy Körbergs och Sissel Kyrkjebos skönsång så far jag iväg till jobbet

Puss & Kram
/Vivvi

5 kommentarer:

  1. Vilket fint foto och minne.
    Trevlig Lucia önskar Titti

    SvaraRadera
  2. Vad fin foto! Måste varit en härlig upplevelse att vara med! I år har de i vår stad valt ett antal Lucia-ambassadörer (från musikskolan)- dvs ingen enskild Lucia utan de är med alla på olika håll och det tycker jag verkar som ett nytt, bra budskap så att de kan hinna med att vara på fler ställen än med bara ett Luciatåg. Tyvärr tappar man bort helt det här med Luciafirande när barnen blivit större - det blir liksom en dag som alla andra. kram Milla

    SvaraRadera
  3. Vad fin du är på fotot och jag längtar också tillbaka en sån här dag till när barnen var små. Jag gillar luciafirande och det blir inte så mycket med det mer än lussebullar, pepparkakor och tänd Luciakrona på bordet nuförtiden. All spänning och förväntan vackra sånger och glada ansikten, Lucia har så mycket mer att komma med än bara fika eller hur.
    Kram o fortsatt trevlig Lucia!
    Marika

    SvaraRadera
  4. Är det verkligen du ? Tänk vad fin du är i den varma bruna hårfärgoch inte så sminkad. Inte så mager i ansiktet heller.

    SvaraRadera
  5. Åh vilken fin bild! Ja det är något särskilt med Lucia....så himla fint! Min tjej blev framröstad till vår kommuns Lucia förra året och du kan tro att lilla mamma-hjärtat blev såå glad så tårarna bara rann när hennes namn lästes upp. Fattar inte att det gått ett helt år sedan dess när vi idag varit på årets Lucia i stadskyrkan och vår dotter fick överlämna kronan. Sedan minns man alla lussefiranden på dagis....de var nog allra bäst haha. Kram på dig!

    SvaraRadera

Tack gulliga du för din kommentar. Den är guld värld och du är värdefull...Många kramar