God morgon mina vänner! Igår var det ett år sedan mina fina mormor lämnade oss. Efter många års kämpande mot Alzheimer fick hon äntligen frid. En stor sorg och saknad men jag är glad att hon äntligen fick slippa vara sjuk. Hon blev ändå nästan 90 år och fick ett långt och rikt liv. Min mormor var en väldigt driftig kvinna. Hon och morfar bodde i ett gigantiskt hus där jag spenderade många somrar. Minns hammocken i bersån, lilla lekstugan med en stor plansch på Beppe och hans dockor. Minns det underbart vackra lusthuset ute på udden. Minns lilla badbryggan och hur vi låg och tittade på fiskarna och badade från. Minns det stora huset och alla gömslen och vrår med massa skatter. Den stora vinden med ett liv av saker. Jag minns mormors stök i köket där hon spenderade mycket tid. Vi fick alltid fil och Start när vi var där och det var ju rena lyxen för det fick vi aldrig hemma. Jag minns de stora hundarna de alltid hade. En Sankt Bernard som var stor som en ponny och vi kunde rida på henne. Jag minns de många släktmiddagarna hon bjöd till där det ofta bjöds på godaste portersteken. Jag minns hur jag fick följa med henne ut på firman (hon och morfar drev egen firma där mormor jobbade till långt efter 70). Hon satt med sin räknemaskin och skötte bokföringen och jag minns knapprandet medans jag satt i rummet bredvid och hjälpte till att packa varor. Jag minns mormors skratt som alltid kunde fylla ett helt rum med glädje. Hon var så snäll min mormor och värnade om alla. Hon älskade musik och att dansa och på äldre dar när morfar gått bort gick hon med i dansföreningar och for iväg på bussresor både hit och dit. Hon var stark och driftig och en stor förebild för mig. Dessutom är jag oerhört stolt över att alla säger att jag är lik henne för hon var så vacker. Min fina mormor….du kommer alltid finnas i mitt hjärta…
Idag ska jag tänka lite extra på min mormor och minnas alla åren jag ändå fick med henne
♥ Puss & Kram ♥
/Vivvi
Vad härligt att ha haft en sådan relation!
SvaraRaderaJag är uppväxt utan farmor eller mormor, och idag ska vi på Smakrådets farmors begravning.
Kram
Då kan du vara stolt igen nu då för ni är himla lika. =)
SvaraRaderaVilken fin bild och visst ser jag likheten!
SvaraRaderaJag minns också min mor-mor.....men hon dog när jag var 9 år.
Kram Titti
Härliga minnen du har, och visst är ni lika!
SvaraRaderaJag har ingen av mina mor eller farföräldrar kvar och inte heller min mamma. Men minnena lever kvar.
Kram