Sorgsna årsdagar

God morgon vänner! Igår blev det inte något bloggande alls. Vi hade fullt upp med att städa, baka och laga mat inför kalas på kvällen. Emilia har ju fyllt sju år och igår var det släktkalas. Och typ allt gick knas men det tar vi i ett annat inlägg…

Det här inlägget kommer handla om något mer sorgset än kalas. För precis ett år sedan idag förlorade den här världen en väldigt fin person. Min kusin J togs ifrån oss på ett väldigt tragiskt vis. En chock som lade sig som ett mörkt moln över tillvaron ett bra tag. Livet går vidare och vi människor lär oss leva med sorgen efter förlorade nära men så kommer de där årsdagarna. Precis som födelsedagar och julaftnar finns de där i kalendern men man ser inte fram emot dem på något sätt. För det är tungt de dagarna. Man tänker tillbaka på hur det kändes den dagen för ett år sen, eller två eller vad det nu är och minns hur tungt och jobbigt allt var då. Den där klumpen kommer upp i magen och man tänker på den smärta man hade då och den kommer tillbaka. Den här dagen är en sån dag. Eller egentligen började det redan i helgen för det var på helgen där för ett år sedan som jag fick det där samtalet. Det där samtalet som gjorde att jag satt stum i trappen ett bra tag och visste varken ut eller in. Varför??? Det var det enda jag kunde tänka då och jag minns det så väl. Och jag minns hur alla mina tankar gick till min moster, morbror och andra kusin som förlorat sin son och bror. Och maktlösheten när man inte vet vad man ska kunna göra för att hjälpa dem igenom sorgen.

Dessa tankar är med mig idag och i kväll ska jag tända ett ljus för J och försöka minnas honom utan att tänka på det hemska som hände där för ett år sedan…

Dagens idag som känns sådär att visa egentligen men vi kör ändå. Jeans Please, blus och jacka  Valerie och skor UGG.

Ta hand om er och era nära idag mina vänner. Det ska jag göra

♥ Puss & Kram ♥
/Vivvi