Gräva ner sig eller aktivera sig?

Halloj bloggisar! Tack så oerhört mycket för alla kramar, styrka och kärlek ni gav mig igår. Det värmer oerhört och jag är så glad att jag har er och har bloggen som en sorts ventil att få ur sig allt ont som ibland kommer över en och det är så skönt att få skriva av sig.

Igår försökte vi aktivera oss så mycket vi kunde för att klara av dagen. Vi åkte till IKEA och köpte nya soffor och en ny köksmöbel. Barnen fick egna lite högre stolar som matchar de större stolarna

Vem kikar fram bakom blomman månne…?

Marlow blåöga förstås. Sååå glad att jag har honom och Chewie kvar. De är en enorm tröst

T skruvade här hela kvällen medans jag storstädade vardagsrummet. Tyvärr fick vi två två-sittssoffor istället för en trea och en två så han är iväg idag för att byta. Men det känns lite skönt att i a f bli av med lukten som vi fått stå ut med ett halvår nu och försöka börja om på nytt. Dock utan älskade lille missen men även om det just nu gör ont så jag tror jag ska spricka och jag gråter väldigt mycket så vet jag ju att han nu har det så mycket bättre och slipper lida så det var rätt beslut vi tog till slut.

Något skrynkligt överdrag än så länge och bara en soffa. Ny matta också så det blir riktigt ljust och fräscht. Mer bilder kommer när det är klart…

Alla har vi ju olika sätt att hantera sorg. Själv är jag nog gräva-ner-mig-typen egentligen och vill ligga och gråta och sörja ifred tills jag är redo att möta vardagen igen. Ikväll har dock ett par kompisar bjudit med mig att följa med dem ut och jag vet uppriktigt sagt inte hur jag ska göra. Kanske är det bra att komma ut, träffa folk och prata om lättsamma saker en stund. Inte för att glömma men för att få något annat att tänka på för ett ögonblick och ladda batterierna för tunga stunder som jag ju vet kommer komma den närmsta tiden. Jag vet ju att det kommer att bli bättre. Vi människor är nog byggda för att klara oss igenom sorg men när man är mitt uppe i det så gör det så ont och man tror aldrig livet kommer bli roligt igen men det blir det. Och det vet man ju om…

Så partystassen hänger framme tills jag har bestämt mig hur jag gör ikväll. Gräva ner sig och sörja i tysthet eller aktivera sig och tänka på annat är frågan….

♥ Puss & Kram ♥

/Vivvi