Halloj vänner! Imorse var vi ruskigt sena och jag vet inte vad jag pysslade med då jag faktiskt vaknade vid 04:00 ungefär. Hade ett möte klockan 8 och det var precis att jag hann. Phjuuuu….:-)
Ni som har barn vet ju hur ruskigt stolt man kan bli över de små ibland. När de gör eller säger saker som gör en sådär varm i hela kroppen. I måndags kväll hade jag ett sånt “moment”. Emilia kom hem och sa att några barn retade henne för att hon inte kan säga R. Hon har ända sen hon började prata haft lite svårigheter med vissa ljud. Hon pratade väldigt tidigt men hade ett väldigt eget språk och egna ord för mycket. Men hon har alltid varit en mästare på att kommunciera ändå så folk har alltid förstått henne. När hon var tre sökte jag dock för det och vi fick komma till en logoped. Hon hade aldrig hört på maken till barn som hade så eget sätt att lösa ord hon inte klarade av men såg liksom inga större problem med det heller utan mer att Emilia var väldigt uppfinningsrik som hittade omvägar till ord hon inte kunde säga. Vi fick trots det gå där med henne för att få verktyg att jobba med uttalet och ljuden hon inte kunde och när det bara var R kvar så tyckte inte logopeden att vi behövde gå där mer då man ändå fixar det i skolan då det är jättevanligt att inte kunna säga R långt upp i åldrarna. Fine, men så häromdagen gjorde det först såååå ont att höra att hon blivit retad för det för det är ju en mammas värsta skräck. Jag bryr mig inte så mycket om att hon inte klarar R ännu och hon själv reder sig också men att hon ska bli retad för det är ju helt gräsligt (dock så vanligt tror jag). Meeeen, vet ni vad lilla snuttan berättade att hon svarat retstickorna? Jo det ska jag tala om i stora bokstäver….
“Nä, jag kan inte säga R men det kan de inte i Skåne heller och de är ju bra ändå”
Jag börjar nästan gråta när jag skriver här och inte för att jag är ledsen utan för att jag blir sååå himla stolt över henne. Att få vetskapen att ens barn kan tackla potentiell mobbning på det där viset och stå över dem och inte bli ett offer är så fint och det värmer så i mitt hjärta och jag får liksom en känsla av att det kommer gå jättebra för min lilla tös i livet om hon har en sån här inställning.
Pure Pride and Joy
Sötaste unge och idag får därför hon stå för dagens outfit. Hon skulle på kalas i söndags och var så fin….Kjol och kofta H&M, linne och leggins Lindex
Älskar dig till månen och tillbaka min underbara tjej
Puss & Kram
/Vivvi
Tuff tjej och bra svarat. Jag tycker nog du ska överväga att gå till logoped ändå så att hon kan få hjälp.
SvaraRaderaI skolan där mina barn gick i 6-års till mellanstadiet lägger de mycket fokus på talet och alla barn med problem skickas till talpedagog. Föräldrarna till en flicka i min dotters klass tog detta som en kränkning och med motiveringen "vi förstår ju vad hon säger". De accepterade inte skolans erbjudande om talpedagog. Hon går nu i åttan och pratar fortfarande inte rent, problem med "r" m m och många har problem att förstå vad hon säger. Det är faktiskt synd om henne.
Så det bästa är nog att stävja problemen i tid så att de inte kvarstår hela livet.
Skrivet i all välmening/ Kram C
Hej C!
SvaraRaderaOj, tror det blev lite missförstånd här. Jag skrev ju att hon gått hos logoped sen hon var tre på VÅRT initiativ (tydligen slutar de dock med det när det bara är R kvar och då tar talpedagogen i skolan över) och missade att skriva att hon dessutom nu går hos talpedagog i skolan så visst får hon hjälp och jag tycker det är fantastiskt att hon får den möjligheten. Dessutom hade de på hennes förskola "språkgrupp" där hon var med och gick ett par timmar i veckan tillsammans med andra barn som också hade problem med vissa ljud :-) Så hon FÅR hjälp och jag tycker inte alls att det är kränkande på något vis. Det jag ville få sagt med inlägget är att jag är stolt över att hon själv inte ser det som ett problem och att hon på något sätt är mindre värd för att hon inte kan säga R. Hon tycker det är jättespännande att få gå till talpedagogen...
M v h
/Vivvi