Halloj därute! I mitt förra inlägg skrev jag om hur jag hade en klump i magen för att Felix idag gick sista dagen på förskolan för att nu gå över till fritids och i höst börja förskoleklass och jag känner efter några kommentarer att jag måste förtydliga mig lite. Självklart menar jag inte att jag inte vill låta honom utvecklas och tillåta honom att bli stor som jag förstod det som att nån trodde. Jag är ju jättestolt och gläds med honom för att han tycker det är så spännande. Det som är jobbigt är ju den där känslan av separation. Separation från personal vi träffat dagligen i sex år. Separationen från just den där förskolebiten som aldrig kommer komma tillbaka. Det har ju ingenting med att jag inte unnar honom att få bli stor och jag pratar ju självklart inte med honom om mina känslor och jag är ganska 100% säker på att han INTE läser här i bloggen. Det här är min ventilation och jag skriver här om MINA känslor. Det är ju jättespännande att han ska börja skolan och självklart vet jag att det är naturlig utveckling och jag skulle väl aldrig överföra min ångest på Felix. Vi vuxna måste väl också få ha jobbiga känslor och kan väl ha så utan att det går ut över barnen….
Aja, ville bara förtydliga lite för att undvika missförstånd. Tack för alla kommentarer idag. Skönt att läsa att man inte är ensam. Det där med sladdisar blev visst också en egen diskussion men mer om mina åsikter om det tar jag upp en annan dag :-)
Idag firade vi i a f att Felix haft “avslutning” på förskolan och han fick välja mat. Det blev pannkakor och plättar med jordgubbar och gräddmjölk. Smaskens och riktigt bra val tyckte jag :-)
Min stora fina pojke som jag älskar mest av allt tillsammans med hans syster…..
♥ Puss & Kram ♥
/Vivvi
Jag förstår PRECIS vad du menar! Kände så när min "stora" slutade dagis och kommer känna ännu mer när C slutar om några år... Jag avskyr iofs alla avsked som är så definitiva ;-)
SvaraRaderaKram på dig!
Jag hoppas inte jag skrev något som gjorde dig ledsen? Det var i så fall inte meningen. Det handlar nog mer om att jag känner mig annorlunda som inte känt varken ångest eller något när det kommer till att lämna dagis för skolan.
SvaraRaderaKram
Absolut inte Hilde :) Jag ville bara förtydliga lite ifall någon missförstått vad jag menade :)
RaderaKram
/Vivvi
Förstår din känsla. Om 2 dagar slutar min yngsta på dagis...tiden är då över...känns vemodigt och i vardagsstressen i höst lär jag i automatik åka fel...hihi. Vi har varit på "vårt" dagis i 10 år!! Give or take ngra månader hit o dit...
SvaraRaderaDottern kommer att må bra, trots att hon älskar dagis, är en riktig dagisunge, men några i personalen känner jag att det är sorgset att inte ses igen, de är nästan som vänner efter alla dessa år....:-)
So, I know the feeling...
Kram!