God kväll därute! I morse var det verkligen rent ut sagt kaos här hemma. Emilia vaknade helt på fel sida och fick ett utbrott som inte var av denna världen. Ni vet sådär arg och hysterisk att ingenting hjälper. Hon slet av sig kläderna hon hade på sig och sprang och gömde sig och när jag gick ifatt henne blev allt bara ännu värre. Jag läste någonstans att när ett barn är sådär hysteriskt ska man hålla om dem och tala lugnt till dem hur mycket man älskar dem och hålla dem hårt till de lugnar ner sig och också vara tydlig med att det är precis det man tänker göra.Så jag höll henne och sa att jag älskade henne, strök henne över håret och bara vaggade henne lugnt. Och efter en kvart hade hon lugnat sig och vi kunde åka iväg. Men hon är nog inte helt i toppform min lilla söta tös för när vi skulle till baletten efter fritids blev det ett nytt utbrott. Felix åkte med T och fick sitta på bilkudde istället för bilstolen och hon blev avundsjuk och skulle absolut INTE dansa idag. Efter lite trugande då jag vet att hon ju älskar dansen lovade hon att testa och bytte om. Men efter en stund kom balettfröken ut med henne och sa att hon inte verkade pigg. Och, bra då åker vi hem sa jag och Emilia bytte om. Men så utanför lokalen kom ett nytt utbrott då hon ville gå tillbaka in. Men då tyckte den här mamman att det fick vara nog och att vi skulle åka hem vilket ledde till att hon var vansinnig hela vägen hem. Nu har vi dock legat bara hon och jag och myst och pratat om tjejsaker och tittat lite på barnprogram medans T tog med Felix och handlade och nu är hon lugn och glad liten sjuåring igen. Jag hoppas verkligen inte hon håller på att bli sjuk nu bara….
Men kontentan av mitt inlägg här är att mitt bästa tips när ens små inte är på humör är att ge dem kärlek, kärlek och ännu mer kärlek. Så kommer folkvettet av sig själv (som Astrid Lindgren sa) :)
Nu blev det så mycket här så ni får veta mer om läkarbesöket imorgon. Här kommer i a f en dagens som bestod av jeans och skjorta G-star, linne Rosemunde och skor Swedish hasbeens.
Och hörni, tack underbara ni för alla hälsningar, goda råd och pepping ang mitt läkarbesök igår. Jag blir alldeles rörd. Har världens bästa bloggläsare tror jag. Jag får berätta mer imorgon. Tog massa prover men har ju inte fått några svar så inte mycket att rapportera än ju :-)
♥ Puss & Kram ♥
/Vivvi
Vad skönt att du är hel i alla fall:) Det är inte lätt att vara 7 år och arg, speciellt när det blir svårt att förklara varför man är arg. Jag tror dock helt klart att kärlek är ett bra recept.. Snygg dagens med..
SvaraRaderaKram
Kärlek hjälper mot allt :)
SvaraRaderaKram
Blev lite orolig när du inte skrivit något inlägg imorse. Hoppas att proverna visar bra. Ja, du hysteriska barn har vi här också. N fick spel på dagis idag och slängde lite lådor omkring sig. Mycket utbrott sista tiden och vi försöker lirka, krama och fråga men det kommer så ologiska utbrott så man hänger inte alltid med.
SvaraRaderakram
Du verkar vara världens finaste mamma. <3
SvaraRaderaOch snygg i den där outfiten.
kram
Hej, den fina orangefärgade koftan du hade igår --så snygg-- var har du köpt den? är det en japan knit ?Hoppas allt är bra med er, mvh Lena
SvaraRaderaHej! det är en envelope knit från Hunky Dory. Jag köpte min på Tullhuset Living i Västerås. Kan finnas i webshoppen men den är rätt vanlig så går nog att hitta lite överallt :) Lycka till
RaderaKram
/Vivvi
Hej, tack för svar mvh Lena
RaderaHoppas du får svar på proverna snart och att det inte är något allvarligt. Tänk på att det ta lugnt.
SvaraRaderaAng hysteriska utbrott så är det inte riktigt OK när man är sju år,sjuåringar hanterar besvikelser oftast på ett annat sätt. Utbrott hör mer till dagisåldern när man är runt 3-4 år. Låter mer som att hon är van att få som hon vill. Var bestämd och visa att det inte är OK att skrika och inte uppföra sig.
/Hälsn Förskolläraren
Ja du, jag är ingen expert på barnuppfostran och utger mig förhoppningsvis inte för att vara det men gör så gott jag kan. Jag är ju 35+ och får också utbrott när jag blir arg så nån åldersgräns på att bli arg vet jag inte om jag tycker det ska finnas. Självklart är det inte ok att skrika och inte uppföra sig men att bemöta det med hårda ord är inte min grej. Jag kramar henne hellre glad tror jag. Så har jag också blivit uppfostrad och jag tror det blivit folk av mig också :)
RaderaSen är vi alla olika och har olika åsikter om barnuppfostran och min filosofi är att med massa kärlek kommer man väldigt långt och så tycker jag man ska välja sina fighter och det som funkar i den enskilda familjen borde ju vara det som är bäst för just den familjen...äsch, jag kanske är helt ute och cyklar men så kör vi här i a f :)
Kram
/Vivvi