Att sakna…

God morgon bloggisar! Idag tänkte jag jobba hemma lite på förmiddagen och sen far jag och T iväg till London på eftermiddagen. Så alldeles nyss kramade jag mina små farväl och jag kan just nu inte hindra ett par små tårar som rinner ner för kinderna. Jag har aldrig varit ifrån dem så länge förut och det gör riktigt ont i mitt mamma-hjärta. Även om det ska bli jättemysigt med lite tid på tu man hand med min man så är det jättejobbigt att vara utan de små. Vi kommer hem sent måndag kväll och antagligen sover de då och på tisdag morgon åker jag på kurs igen och får alltså inte träffa dem på riktigt förrän onsdag nästa vecka. Hur sjutton ska jag klara det…

‘

På tal om att sakna så lämnade vi nycklarna till det gamla huset i måndags. Jag gick omkring och tog en massa bilder och även då kom det tårar och den där “separationsångest-klumpen” i magen. Kan man sakna ett hus? En sak liksom…För mig är svaret självklart JA! Vi har ju bott där i nästan fem år. Felix var bebis när vi flyttade dit. Han tog sina första steg där och vi firade hans första födelsedag där. Vi har firat jul där, legat ute på gräsmattan och tittat på trädens vajande i vinden, vi har gråtit, skrattat, älskat och bråkat. Vi har haft ett liv där och nu helt plötsligt är det bara borta och det gör förbaskat ont även om vi alla trivs i vårt nya hus. Och så måste det kanske få vara ett tag…

Lika tomt som det är på bilderna i huset…precis lika tomt känns det i mitt hjärta just nu. Men det blir bättre, det vet jag ju. En era är slut i våra liv och nu börjar vi en ny….

Ha en bra dag bloggisar…

Jag ska försöka blogga så mycket jag kan från London men vet ju inte vilka internetmöjligheter det finns än. Vet inte om jag orkar släpa med datorn. Får bli lite halv blogg-semester också tror jag så får ni en massa bilder sen när jag kommer hem…

♥ Puss & Kram ♥

/Vivvi