Hallå vänner! Lite tyst här sen i lördags. Igår hade jag inte det minsta lust att blogga. Var dels lite bakis från lördagens 40-årsfest och dels tyngd av oro och sorg för min mormor som är väldigt, väldigt sjuk och det är nog bara fråga om dagar kvar nu. Även om jag vet att det är det bästa för henne då hon varit sjuk i Alzheimers i många år och nu har det gått så långt att det liksom inte är något kvar av henne men det gör ändå så ont och känns så tungt. Har suttit tillsammans med min mamma där hela förmiddagen idag och man vill liksom inte gå därifrån ifall det händer när man inte är där men jag hade ingen barnvakt på eftermiddagen och vill inte att barnen ska vara där…Det blir nog att åka dit imorgon också. Just nu går man här som på nålar och så fort telefonen ringer hoppar jag högt och får hjärtklappning. Vill liksom inte visa heller för mamma och så hur ledsen jag blir då jag ju vill vara den starka och stötta henne och just nu sitter jag som en blöt fläck här i soffan. Tog med barnen till stora lekparken i stan på eftermiddagen och vi var där i tre timmar. Men så fort vi kommer hem börjar de bråka om både det ena och det andra så nu skickade jag ut dem en stund så jag får andas lite…Kan det inte bara vara slut på all död omkring mig snart? Kan det inte bara ta slut!!!
T tog ett par bilder på mig i lördags när vi skulle iväg på festen så ni får väl se dem då i brist på annat…
Blus Spira, jeans Odd Molly white stretch jeans, skor Diesel.
Ytligt och djupt på samma gång. Skummare inlägg får man väl leta efter men så är ju livet oftast. Under ytan finns det ett allvar och ett djup i varje människa och jag kan inte låtsas, inte ens här, hur skulle jag känna mig då? Inte bättre precis. Ibland är det sorg och ibland är det glädje. Tycker bara att det varit lite mycket sorg nu och det suger. Så nu är jag en gnällspik av stora mått här och vill ni inte läsa så strunta i det…
♥ Puss & Kram ♥
/Vivvi
Det är så livet är.. Djupt och ytligt och allt där emellan... Styrkekramar från mig <3 Och stassen och du var superfina ihop!
SvaraRaderaSkickar många kramar från mig till dig....Kram Titti
SvaraRaderaStyrkekramar i massor kommer här. Vilken jobbig början på din ledighet. Kanske skönt ändå att du går på semester och kan fokusera helt på dig själv, dina känslor och tankar just nu. Du får hämta styrka hos din fina familj.Kram!
SvaraRaderaJag håller med, det får verkligen vara slut på jobbigheter för din del nu!!! Massa styrkeKramar från mig!!! Tänker på dig!
SvaraRaderaJag förstår dig precis... Tycker det är styrkan hos dig att du kan visa upp alla dessa sidor! Jobbigt med mormor din, hu det är jobbigt med dessa grymma sjukdomar som förändrar människor så. Vi lever sen några veckor med en mycket nära anhörig på sjukhus efter ett hjärtstopp och ingen vet hur det kommer att sluta, men det tär bra mycket på livet även om det värsta är över just nu. Jag har nog tappat bort det glättiga i livet för ett tag, men gläds åt att jag kan finna det här ute i bloggvärlden hos andra, men blir ju även lika berörd av delat allvar, för det är ju så livet ser ut. KRAM till dig Vivvi som så ärligt delar med dig!
SvaraRaderaFina Vivvi, du gnäller inte. Jag tycker om att du skriver så ärligt om både gott och ont, djupt och ytligt. Det är så livet är, men jag måste hålla med om att det verkligen är nog för dig nu. Ledsamt med din mormor. Ta hand om dig!
SvaraRaderaKram