Halloj allihop! Jag har inte nämnt det för har liksom inte orkat prata om det alls men idag var jag till veterinären igen med Hobbe för nytt ultraljud och för att få “domen”. Skulle det nya fodret hjälpt något? Skulle det finnas något hopp för honom eller var det boka in tid för det där hemska som jag inte ens vill tänka på som gällde?
Men vet ni? Stenarna i urinblåsan är borta. Och alla prover såg jättebra ut. Dock hade han magrat en del och de tyckte det var ett mysterium att han fick såna här stenar då han hade så bra värden på levern. Sånt där fattar inte jag men huvudsaken är att han kanske kan bli frisk.
Och den senaste veckan har han inte kissat en enda gång inne. Kan det verkligen vara så att min älskade misse håller på att bli frisk? Jag är sååå lycklig…
Men det finns ett litet meeen…För fortfarande verkar han ju inte må alldeles bra. Han drar sig ju undan och kommer bara fram när det endast är jag och T vakna. Gillar varken barnen eller Chewie. Marlow går bra. De kan samsas och håller ihop. Men Chewie och Hobbe ryker ihop hela tiden och Hobbe avskyr honom. Veterinären tyckte vi skulle fundera på om Hobbe kanske skulle må bättre i ett lugnare hem med kanske ett äldre par eller liknande och då kom förstås klumpen tillbaka. Visst tänker man på hans bästa men hur ska jag hitta nån som jag känner som vill ta en så pass gammal katt? Han är ju ändå 14 år….Som dessutom behöver svindyrt specialfoder resten av livet….Det andra alternativet var att de skriver ut ångestdämpande medicin till honom om han inte mår bra…Vet inte vad jag tycker om det…skulle själv inte vilja ha sån medicin men om det kan hjälpa honom så….
Min älskade lille kisse. Min vän och kompanjon…
Vi ska fundera och prata i helgen vad vi ska göra. Har nån nåt tips eller varit med om liknande så skriv gärna och berätta…
♥ Puss & Kram ♥
/Vivvi
Inga tips, men vill bara säga att vad glad jag blir om det går vägen! Vilken kämpe du är med din katt och det värmer så oerhört. Kram
SvaraRaderaÅ fina Vivvi jag förstår ditt dilemma...Stod ju själv inför ett sånt för ca 2 år sen. Vi har ju som du vet våra 2 vovvar och en misse. Hade även systern till katten Tintin och voffsen jagade henne hela tiden! Jag var tokig på hela situationen då hon sprang in under soffan och gjorde mindre trevliga saker där i panik. Arg på henne som egentligen inte var rädd för dom men sprang ändå. Ännu argare på hundarna som inte lät henne vara...Efter ett år i kaos tog en arbetskamrat hand om henne åt mig och hon bor på landet nu och har det SÅÅÅ bra!=) Det var lösningen för oss och henne. Jag säger inte att du ska lämna bort honom, men det går oftast så bra att byta hem och de hamnar där de får lugn och ro o massa kärlek;)
SvaraRaderaKanske ska du ge honom ytterligare mer tid hemma hos er eller fundera på att hitta ett BRA nytt hem.Det är ju i alla fall helt underbart att han mår så mycket bättre=)
Kramar i massor!
Adela
Jag har inte heller ett direkt råd men en kisse på 14 år kanske ändå mår bäst med sin matte som han haft så länge?
SvaraRaderaVisst kan han få ett lugnare hem men att byta familj kan ju vara traumatiskt och kan leda till sorg det också... Jag hade nog försökt se till att gosa med honom extra de lugna timmarna. En gammal katt måste ju få nli lite gubbig och tjurig, de hör ju både åldern och en del katter till. Kanske han kommer bli ännu bättre och tinar upp och orkar med det högre tempot, det vet man ju inte heller. Men som Adela (fast tvärtemot) jag säger inte att ni SKA ha kvar honom hemma, det är bara en fundering från en kattlover till en annan.
Härligt att han svarat så bra hittilss. Åmgestdämpande låter väldigt ... speciellt? Men det kanske kan vara bra? Människor mår ju bättre av det så varför inte Hobbe?
Hur du/ni än gör så gör ni ju av kärlek och då blir besluten rätt. Gå på magkänsla. Stor stor kram!
Hej, jag skulle nog prova med ångestdämpande. Som Lindi Loo skrev, männsikor mår ju bättre med det. Det kan ju vara värt ett försök iaf.
SvaraRaderaKram och lycka till!
Tea
Härligt att höra att han mår bättre, är sååå fin Hobbekissen. Har inga råd direkt, svårt att veta vad man skall göra man kan ju aldrig veta exakt vad som är bäst för just din katt. Jag gillar inte heller medicinen. Visst är det så att människor mår bättre av ångestdämpande, men jag vet att många har väldigt svårt att sluta med dem eller trappa ner och många blir väldigt labila vilket jag inte är säker på att de märker själva. Sedan hur en katt reagerar är ju svårt att veta, har ingen erfarenhet av det.
SvaraRaderaHur ni än gör så tror jag ni gör det allra bästa för Hobbe.
Kram/
Berit
Vad roligt att han mår bättre. När det gäller omplacering är det svårt, men jag hade nog resonerat så här. Testa ångestdämpande och ha honom hemma som första alternativ, och skulle inte det funka hade jag nog funderat (inte samma som bestämd mig dock velpotta som jag är) på omplacering. Omplacering är svårt, då är det inte din katt på samma vis. Men kanske är det som ska till för att Hobbe ska bli helt kry. Nä fy vad svårt Vivvi. Jag hoppas någon har bättre råd än mig.
SvaraRaderaKram
Skönt att han mår bättre! Har ingen egen erfarenhet, men omplacering av vuxna katter brukar vara svårt. Jag hade testat med ångestdämpande medicin först!
SvaraRaderaLycka till, och jag håller alla tummar!
Kram kram
Skönt att han mår bättre. Hoppas verkligen ni kan ha kvar honom. Skulle nog testat ångest dämpande. Ni kanske kan ge honom det ett tag så han kommer i rätt fas med omgivningen och sedan trappa ner. Eller kanske så behöver han det hela livet... Lycka till! Kram
SvaraRadera