God morgon bloggisar! Ni som hänger med här vet ju att vår lille kisse Hobbe har varit och är sjuk. Han får återkommande stenar i urinblåsan och vi har operarat honom en gång och han får specialfoder samt går på regelbundna ultraljudsundersökningar. Dock är det så att han både kissar och bajsar inne och det är inte på ett ställe utan lite överallt och det är otroligt tärande. Att ständigt komma ihåg att stänga dörrar, täcka över möbler, tvätta nerkissade kläder, kuddar, täcken och soffor samt gå och spraya fy-spray överallt och vi har sån där Feliway spray och såna man sätter i kontakterna för att lugna katten och kanske minska beteendet. Dessutom känns det som att om han ska behöva åka in till veterinären var tredje månad och opereras så blir det ju inget liv för honom heller. Jag har inte velat lyssna på folk som sagt att vi måste ta bort honom för han är ju min älskade lille vän, min kompanjon i 14 år, en medlem i familjen men det känns lite som att man nu kommit till en gräns och inser att vi inte kan fortsätta såhär. Därför har vi nu börjat prata om alternativen och hur ont det än gör så kanske det är det enda rätta. Men så tittar man honom i ögonen och känner sån skuld att man ens tänkt tanken och det gör så ont…
Det här var bara lite tankar som jag var tvungen att skriva ur mig. Jag vet att många kanske dömer mig och att de minsann skulle köpa 15 nya soffor om det så vore och åka till veterinären varenda dag om det skulle hjälpa men nu tänker jag inte bara på de bitarna utan hur det dels tär på familjen och dels att lill-katten inte verkar må så himla bra….
Jag vet verkligen varken ut eller in…
En dagens kan jag slänga ut i a f fast att det inte passar ihop med texten men det brukar det ju sällan göra när jag bloggar. Mina dagensbilder har en naturlig plats i morgoninlägget så så får det bli idag också…
Klänning Odd Molly Suiteheart dress och stövlar Timberland Mukluks
Var hos frissan igår också och nu känns håret så där friskt och blankt igen. Och oj vad det växt. När hon tagit ur förlängningarna hade jag nästan lika långt hår själv. Nu har jag toppat det rakt av istället för att klippa upp det så mycket så det blir snyggare när man spar. Då blir topparna inte så tunna.
Hoppas ni får en fin dag alla fina därute
♥ Puss & Kram ♥
/Vivvi
Skickar en stor varm kram till dig!
SvaraRadera<3
Styrkekramar härifrån också - inget lätt beslut att fatta.
SvaraRaderaKRAM
Vilket tufft beslut, och ingen kan ge råd i det fallet. Vad du än beslutar så är jag säker på att du gör det rätta för dig och din älskade katt. Kram
SvaraRaderaMassor med kramar från mig. Beslutet är svårt...
SvaraRaderaKram
Åh lilla du... Nu är vi i samma sits som du med vår kisse... Vår lilla Frasse är ett mysterium enligt veterinären som för övrigt har 30 års erfarenhet! Blodproverna visar en sak men de fysiska visar en helt annan! Han har ju som bekant problem med sina njurar och går ju på samma foder som dina missar, men nu misstänks sköldkörteln... Jag var hos veterinären 2.5 tim igår för utredning, men det blev fler frågetecken än svar. Suck! Veterinären är urgullig och säger till sist att hon bjuder på ett ultraljud för Frasse, redan i morgon.... Det kostar nästan 2500 i vår lilla stad! Jag började gråta, så glad blev jag! Vill ju egentligen inte ta ett beslut om Frasse ska leva eller få somna för gott... Fy fasen, men vi får tänka ur kissens perspektiv... Det här är baksidan med att ha små djur... Du har mitt stöd i hur du än gör! Stor kram
SvaraRadera//Mia
Haha vi har samma dagens idag :-D
SvaraRaderakram!!
Ps Tufft beslut med katten men du kommer säkert fram till det som är mest rätt.
SvaraRaderakram
Jättesvårt beslut, har tagit det med några av mina katter. Det är jobbigt att ha makt över liv och död, stort ansvar. Men ibland måste man fatta beslut som gör ont Tänker på dig! KRAM!
SvaraRaderaStackars dig och stackars kisse. Jag kan ärligt säga att jag skulle låta honom somna in- Tufft som fan men....
SvaraRaderaInget lätt beslut att fatta:( Stor kram!
Åh jag lider me ddig för det är inga lätta beslut att fatta men. Det är den förmånen de ska ha, rättigheten att inte lida. Så resonerar jag och har gjort genom alla år. Dessutom har jag haft tur och haft himla gulliga veterinärer som stötta och rått så besluten har känts rätt. Men fy bubblans när man avlivar älsklingarna:(
SvaraRaderaKramar till dig fina Vivvi